Kattungarna har nu hunnit bli över tolv veckor gamla, och det är full rulle på missarna! Kanske kan man ana av bilderna vi lagt ut att kissarna blivit livligare och livligare för varje vecka…?! Det pågår allt som oftast ett race genom hela lägenheten, lekslagsmål, blomklättring och annat bus. Blir det tyst misstänker vi att de är i någon vrå där vi inte alls tycker att de borde vara…. Ständigt springer vi runt och räknar kissar för att se att ingen råkat illa ut. Även om vi gjort vårt bästa för att kattsäkra fick vi erfara att olyckan var framme. I tisdags välte kattungarna ner en blomkruka (häftmassa i all ära, men mot tre vildingar hjälper inte ens det alltid). Saffran skadade tassen, och jag fick fara till veterinären med honom. Som tur var skadade han sig inte allvarligt, men veterinären gav honom en ”tratt” att ha om halsen för att han inte ska slicka på såret. Det skulle då kunna leda till en infektion. Lilla charmtrollet lyckades visst förtrolla hela djurkliniken – alla ville komma och ”titta på hans skada”… Saffran verkar ha tagit kragen rätt bra, vi har talat om hur ”fiiin kisse” han är, och han tycks njuta av all extra uppmärksamhet han får.

Vi har verkligen njutit av att få iaktta kattungarnas utveckling de här veckorna. De är nyfikna och tycks testa sina förmågor. Ungarna tar sig i stort sett upp och in över allt, allt ska provas. Ibland kastar de sig bara iväg och man förvånas över att de vågar språnget. Det verkar inte alltid gå som de tänkt sig, men de blir ju en erfarenhet rikare (och vi får hjärtat i halsgropen…).

Utseendemässigt har de nu blivit riktigt rysslika, som ”små vuxna katter”. Saffran väger
1468 g, och Tindra och Myrra 1142 g respektive 1144 g. Vi tycker förstås att de är helt bedårande! Som en vän till oss sa när han var här på besök: ”De ser ut som riktiga porslinskatter!”. Kändes roligt eftersom vi bara ett par dagar senare fick S*Porslinskattens godkänt av SVERAK som vårt stamnamn! Första gången jag såg en ryss var ”porslinskatt” precis vad jag också tänkte på. De är så eleganta, med smäcker kroppsbyggnad och silverglänsande päls. När de så sitter med svansen lindad runt tassarna och deras vackra gröna ögon lyser kan de verkligen se ut som porslinskatter tycker jag! Så nog kan man bli förtrollad av blåryssens skönhet och charm, och sedan såld när man vinner hennes förtroende. Vinner man så ryssens kärlek är lyckan gjord!

Kattungarna har som sagt hunnit bli över tolv veckor nu, och det är vid den åldern kattungar brukar få flytta till sina nya hem. Det vill säga om de är mogna för det. Vi har lagt märke till att Ines inte bryr sig så mycket om ungarna längre, utan ofta sover i ett annat rum än dem. Hon låter dem bara dia korta stunder. Vi skulle vilja säga att kattungarna fått sin huvudföda av oss de senaste veckorna i form av torrfoder, ofta blandat med mjukmat.

Kattungarna tyr sig mycket till oss nu. De tycks också ha uppskattat alla besökare vi haft under de här veckorna – de säger inte nej till en lek- eller kelstund. Kattungarna älskar att ligga i knäet och gosa (i skrivande stund är det Saffran som är hos mig). Tindra har gillat att sitta innan för Olles fleecetröja och följa med honom vart han än går – som en liten känguruunge i mammans ficka! Myrra brukar gilla att ligga på mina axlar och spana ut över lägenheten.

Under större delen av den här tiden har kattungarna gärna sovit tillsammans, men den sista veckan har vi för det mesta funnit dem på skilda ställen. Undrar man var de är är det säkrast att kolla elementen i alla rummen – där finner vi dem allt som oftast, njutandes av värmen. Vi har lärt oss att detta är ett steg i deras utveckling, och att de nu inte är lika beroende av varandra. Men när de är vakna leker de gärna med varandra.

Vi har nu ansett att kissarna blivit mogna att flytta hemifrån, och igår var det dags för Tindra. Saffrans flytt blev lite uppskjuten på grund av olyckan. Myrra kommer att flytta på fredag. Vi hade glädjen att få följa med Tindra och säga adjö i hennes nya hem. Först undersökte hon lägenheten på lite darriga ben, men snart sprang hon runt och fann sina nya leksaker som hon glatt kom släpandes på – det var kul att se! Naturligtvis är det en stor omställning för dem, och de lär leta efter mamma och syskon några dagar innan de är acklimatiserade.
Vi är så glada att ha hittat fina hem åt kattungarna. Nog kommer det att kännas lite tomt när de alla har flyttat, ja redan nu, men det är lättare då vi känner att de alla kommer att få det bra. Så har vi ju vår älskade Ines kvar som nog ser fram emot lite välbehövlig vila och vår odelade uppmärksamhet en tid!